The Lent period is the third cycle in the Liturgical year. This cycle is known as “the cycle of forgiveness” and it consists of eight Sundays the same as all other cycles. During six consecutive Sundays the church discusses Jesus’ miracles, beginning with the wedding feast in Cana and ending with the healing of the blind man. The seventh Sunday is Palm Sunday and the eighth is Easter. Melodies of this cycle are as usual eight: the wedding feast in Cana is Qadmoyo (the first) and it continues on until the Palm Sunday which is Shbi’oyo (the seventh). Easter’s melody is Qadmoyo (the first) and not Tminoyo (the eighth) because of its nature. It was decided that the melodies of bigger holidays have to be Qadmoyo (the first), which are joyful type of tunes.

During this cycle we will discuss the content and the theme of each Sunday which are arranged as follow:
The wedding feast in Cana
The healing of the Lepard
Healing the paralyzed man
Healing the Canaanite’s daughter
The parable of the Good Samaritan
Healing the blind man
Palm Sunday
Easter

The first Saturday of Lent is designated for the memory of St. Ephraim. The twenty-fourth day of Lent, which is always Wednesday, (the middle of Lent) is designated for the memory of King Abgar IX (Abgar Oukomo) who converted to Christianity at Edessa in the second century A.D.

In this Period, it is noteworthy to list three special events:
1- During the masses of this period and especially before giving the sign of peace, the choir sings a special hymn called “Ho Edono Lasloutho” (it is time to pray). This hymn calls the believers to forgive each other before exchanging the sign of peace in the mass. It is sung during the masses of the six Sundays of this cycle, before saying the last sentence of “Abo Ahid” (creed) which is “Stawmen Qalous Qouryé Layson” (Let us stay in obedience and ask for merci). You may mention that priest doesn’t go up to the higher step of the altar until the verse of the hymn which says “It is the moment where priest go up to the higher stair to present offers for our forgiveness”. This hymn has been assigned specially to this period to emphasize the element of forgiveness.
2- A special ceremony takes place on Sunday is a collection of wonderful texts of forgiveness written by St. Jacob and St. Ephraim. This ceremony is repeated during these six Sundays.
3- The daily afternoon prayers are substituted by the forgiveness prayers of St. Ephraim.

This will be a good period to recount ones sins and try to forgive during this period of forgiveness.

The Parable of the Good Samaritan

25 On one occasion an expert in the law stood up to test Jesus. “Teacher,” he asked, “what must I do to inherit eternal life?”
26 “What is written in the Law?” he replied. “How do you read it?”
27 He answered, “‘Love the Lord your God with all your heart and with all your soul and with all your strength and with all your mind’[a]; and, ‘Love your neighbor as yourself.’[b]”
28 “You have answered correctly,” Jesus replied. “Do this and you will live.”
29 But he wanted to justify himself, so he asked Jesus, “And who is my neighbor?”
30 In reply Jesus said: “A man was going down from Jerusalem to Jericho, when he was attacked by robbers. They stripped him of his clothes, beat him and went away, leaving him half dead. 31 A priest happened to be going down the same road, and when he saw the man, he passed by on the other side. 32 So too, a Levite, when he came to the place and saw him, passed by on the other side. 33 But a Samaritan, as he traveled, came where the man was; and when he saw him, he took pity on him. 34 He went to him and bandaged his wounds, pouring on oil and wine. Then he put the man on his own donkey, brought him to an inn and took care of him. 35 The next day he took out two denarii[c] and gave them to the innkeeper. ‘Look after him,’ he said, ‘and when I return, I will reimburse you for any extra expense you may have.’
36 “Which of these three do you think was a neighbor to the man who fell into the hands of robbers?”
37 The expert in the law replied, “The one who had mercy on him.”
Jesus told him, “Go and do likewise.”

Luke 10:25-37

Fastlagen är den tredje perioden i det liturgiska året. Denna period kallas för “förlåtelseperioden” och består, liksom de andra perioderna, av åtta söndagar. Under sex successiva söndagar, behandlar kyrkans liturgi Jesus’ underverk. Denna diskussion börjar med Bröllopet i Kana och slutar med botandet av den blinde mannen. Därefter kommer Palmsöndagen och slutligen Påsken. Melodierna under denna period består av åtta tonarter (liksom de andra perioderna). Man börjar med “Qadmoyo” (den första) som är avsedd för bröllopet i Kana och avslutar med “Shbi’oyo” (den sjunde) under Palmsöndagen. Påskmelodin under påskdagen är alltid “Qadmoyo” (den första), eftersom det är fastlagt att alla högtider firas med “Qadmoyo” (den första) som är en glädjefull tonart. Vi kommer att belysa söndagarnas tema under perioden fram till påsk enligt följande uppdelning:

• Bröllopet i Kana,
• Botandet av den spetälske mannen
• Botandet av den förlamade mannen
• Botandet av dottern till den kananeiska kvinnan
• Parabeln (liknelsen) om den barmhärtige samariern
• Botandet av den blinde mannen
• Palmsöndagen
• Påsken

Under perioden fram till påsk finns det många anmärkningsvärda händelser och bland dessa kan nämnas:
1- Endast under gudstjänsterna i denna period och då innan fredshälsningen, sjunger kören “Ho Edono Lasloutho” (det är dags att be) som är en särskild hymn för att uppmuntra de troende att förlåta. Denna hymn sjungs innan sista meningen i “Abo Ahid” (Credo) där diakonen säger “Stawmen Qalous Qourye Layson” (Låt oss stå i lydnad och önska nåd). Här kan man lägga märke till att prästen står vid altarens nedersta stege och inväntar att kören har sjungit “Det är tid för prästen att gå upp till altaren och be Gud om förlåtelse för oss”.
2- På söndagseftermiddagarna äger en särskild ceremoni rum bestående av en samling av underbara texter om förlåtelse skrivna av St. Efraim och St. Jacob. Ceremonin repeteras under fastans sex söndagar.
3- Den vanliga dagliga eftermiddags bön ersätts med St. Efraims texter om förlåtelse.

Denna period är ett bra tillfälle för var och en av oss att omvärdera och väga sina tankar samt att försöka förlåta.

Den barmhärtige samariern

25 Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: “Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?” 26 Jesus sade till honom: “Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?” 27 Han svarade: “Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”[a] 28 Jesus sade till honom: “Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.”
29 Då ville mannen rättfärdiga sig och frågade Jesus: “Vem är då min nästa?” 30 Jesus svarade: “En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd.
31 En präst råkade komma ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit[b]. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.
33 Men en samarier[c] som var på resa kom också dit, och när han såg mannen förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram och hällde olja och vin[d] i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, tog honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer[e] och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom. Och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?” 37 Han svarade: “Den som visade barmhärtighet mot honom.” Då sade Jesus till honom: “Gå du och gör som han.”

Luka 10:25 -37 

فترة الصوم الكبير هي المرحلة الثالثة في السنة الليتورجية. تُعرف هذه الدورة باسم “دورة التسامح” وتتكون من ثمانية أيام آحاد مثل جميع الدورات الأخرى. خلال أيام الآحاد الستة المتتالية ، تناقش الكنيسة معجزات يسوع ، بدءًا من عيد الزفاف في قانا وانتهاءً بشفاء الأعمى. الأحد السابع هو أحد الشعانين والثامن هو عيد الفصح. نغمات هذه الدورة كالعادة ثمانية: وليمة الزفاف في قانا هي قدمويو (الأولى) وتستمر حتى يوم أحد الشعانين وهو شبيويو (السابع). لحن عيد الفصح هو Qadmoyo (الأول) وليس Tminoyo (الثامن) بسبب طبيعته. تقرر أن تكون ألحان الأعياد الكبرى هي Qadmoyo (الأولى) ، وهي نوع من الألحان المبهجة.

خلال هذه الدورة سوف نناقش محتوى وموضوع كل يوم أحد على النحو التالي:
وليمة الزفاف في قانا
شفاء ليبارد
شفاء الرجل المشلول
شفاء بنت الكنعانية
مثل السامري الصالح
شفاء الأعمى
أحد الشعانين
عيد الفصح

السبت الأول من الصوم الكبير مخصص لذكرى القديس افرايم. اليوم الرابع والعشرون من الصوم الكبير ، وهو الأربعاء دائمًا (منتصف الصوم الكبير) مخصص لذكرى الملك أبغار التاسع (أبغار أوكومو) الذي اعتنق المسيحية في الرها في القرن الثاني بعد الميلاد.

في هذه الفترة ، من الجدير بالذكر سرد ثلاثة أحداث خاصة:

1- خلال الجماهير في هذه الفترة وخاصة قبل إعطاء علامة السلام ، تغني الجوقة ترنيمة خاصة تسمى “هو إيدونو لاسلوثو” (حان وقت الصلاة). تدعو هذه الترنيمة المؤمنين إلى مسامحة بعضهم البعض قبل تبادل علامة السلام في القداس. تغنى في الجماهير في أيام الآحاد الستة من هذه الحلقة ، قبل أن تقول الجملة الأخيرة من “أبو عهد” وهي “ستاومن قلوس قوري لايسون” (دعونا نبقى في الطاعة ونطلب الرحمة). قد تذكر أن الكاهن لا يصعد إلى أعلى درجة من المذبح حتى آية الترنيمة التي تقول “إنها اللحظة التي يصعد فيها الكاهن إلى الدرج الأعلى لتقديم عروض غفراننا”. تم تخصيص هذه الترنيمة خصيصًا لهذه الفترة للتأكيد على عنصر الغفران.

2- يقام يوم الأحد احتفال خاص يضم مجموعة رائعة من نصوص الغفران كتبها القديس يعقوب والقديس افرايم. يتكرر هذا الاحتفال خلال أيام الآحاد الستة.

3- صلاة العصر تحل محلها صلاة مغفرة القديس افرايم.

.ستكون هذه فترة جيدة لسرد خطاياك ومحاولة الغفران خلال هذه الفترة من المغفرة

السَّامِرِيُّ الصَّالِح

²⁵ ثُمَّ وَقَفَ وَاحِدٌ مِنْ خُبَرَاءِ الشَّرِيعَةِ لِيَمْتَحِنَ يَسُوعَ، فَسَألَهُ: «يَا مُعَلِّمُ، مَاذَا يَنْبَغِي أنْ أفعَلَ لِكَي أنَالَ الحَيَاةَ الأبَدِيَّةَ؟»

²⁶ فَقَالَ لَهُ يَسُوعُ: «مَا المَكْتُوبُ فِي الشَّرِيعَةِ؟ وَكَيْفَ تَفْهَمُهُ؟»

²⁷ فَأجَابَ: «مَكْتُوبٌ: ‹تُحِبُّ الرَّبَّ إلَهَكَ بِكُلِّ قَلْبِكَ، وَبِكُلِّ نَفْسِكَ، وَبِكُلِّ قُوَّتِكَ، وَبِكُلِّ عَقلِكَ،›^[a] وَمَكْتُوبٌ أيْضًا: ‹تُحِبُّ صَاحِبَكَ كَمَا تُحِبُّ نَفْسَكَ.›^[b]»

²⁸ فَقَالَ لَهُ يَسُوعُ: «هَذَا صَحِيحٌ، افْعَلْ هَذَا وَسَتَحيَا.»

²⁹ لَكِنَّ الرَّجُلَ أرَادَ أنْ يُبَرِّرَ سُؤَالَهُ، فَقَالَ لِيَسُوعَ: «وَمَنْ هُوَ صَاحِبِي؟»

³⁰ فَأجَابَهُ يَسُوعُ: «كَانَ رَجُلٌ نَازِلًا مِنَ القُدْسِ إلَى أرِيحَا، فَوَقَعَ فِي أيدِي لُصُوصٍ. فَجَرَّدُوهُ مِنْ مَلَابِسِهِ وَضَرَبُوهُ، ثُمَّ مَضَوْا وَتَرَكُوهُ بَيْنَ الحَيَاةِ وَالمَوْتِ.

³¹ «فَمَرَّ بِهِ كَاهِنٌ كَانَ نَازِلًا مِنْ تِلْكَ الطَّرِيقِ. فَلَمَّا رَآهُ، ذَهَبَ إلَى الجَانِبِ الآخَرِ مِنَ الطَّرِيقِ دُونَ أنْ يَلْتَفِتَ إلَيْهِ. ³² وَكَذَلِكَ مَرَّ لَاوِيٌّ^[c] مِنْ ذَلِكَ المَكَانِ وَرَأى الرَّجُلَ المَضْرُوبَ، فَذَهَبَ إلَى الجَانِبِ الآخَرِ أيْضًا.

³³ «لَكِنَّ سَامِرِيًّا^[d] مُسَافِرًا مَرَّ بِهِ أيْضًا. وَحِينَ رَآهُ تَحَنَّنَ عَلَيْهِ. ³⁴ فَاقْتَرَبَ مِنْهُ وَضَمَّدَ جِرَاحَهُ بَعْدَ أنْ سَكَبَ عَلَيْهَا زَيْتَ زَيْتُونٍ وَنَبِيذًا. ثُمَّ وَضَعَهُ عَلَى دَابَّتِهِ، وَأخَذَهُ إلَى فُندُقٍ وَاعتَنَى بِهِ هُنَاكَ. ³⁵ وَفِي اليَوْمِ التَّالِي أخْرَجَ دِينَارَينِ مِنَ الفِضَّةِ وَأعْطَاهُمَا لِصَاحِبِ الفَندُقِ، وَقَالَ لَهُ: ‹اعتَنِ بِهِ، وَمَهمَا زَادَ مَا تَصْرُفُهُ فَإنِّي سَأُعَوِّضُكَ حِينَ أعُودُ.›

³⁶ «فَمَنْ مِنَ الثَّلَاثَةِ تَصَرَّفَ كَصَاحِبٍ حَقِيقِيٍّ لِلرَّجُلِ الَّذِي وَقَعَ فِي أيدِي اللُّصُوصِ فِي اعتِقَادِكَ؟»

³⁷ قَالَ الخَبِيرُ فِي الشَّرِيعَةِ: «الرَّجُلُ الَّذِي أظْهَرَ لَهُ رَحْمَةً.» فَقَالَ لَهُ يَسُوعُ: «فَاذْهَبْ وَافْعَلْ كَمَا فَعَلَ.»

ﻟﻮﻗﺎ10:25-37