Mary, daughter of David, stood by the wood, Grieving for her crucified son, in the hands of the soldiers.

The spear of sorrow pierced her soul, And from its pain, she lost her senses.

Then the mother awoke, And cried, “Oh, my sons!”

“My beloved, my beloved, my sons, address me, How can I see you naked and not weep for you, my son?

Your pains have burned my heart, Your sufferings have torn my soul. Would that I could live for you, my sons, after your death.

Oh mother of Jesus, daughter of the most noble Father, Oh bride of the Holy Spirit, the greatest.

Share with us the pains of our Redeemer, Adorn us with the grace of our Creator. So we may serve you endlessly, Throughout the days and nights.

Mary, dotter till David, stod vid träet, Sörjande sin korsfästa son, i soldaternas händer.

Sorgens spjut genomborrade hennes själ, Och från dess smärta förlorade hon sina sinnen.

Sedan vaknade modern, Och skrek, “Åh, mina söner!”

“Min älskade, min älskade, mina söner, tala till mig, Hur kan jag se dig naken och inte gråta för dig, min son?

Dina plågor har bränt mitt hjärta, Dina lidanden har slitit min själ. Om jag ändå kunde leva för dig, mina söner, efter din död.

Åh Jesu mor, dotter till den mest ädla Fadern, Åh brud till den Heliga Anden, den störste.

Låt oss dela vår Frälsares smärtor, Dekorera oss med vår Skapares nåd. Så att vi kan tjäna dig oavbrutet, Genom dagarna och nätterna.

قامت مريم بنت         داوود إزاء العود
تندب إبنها المصلوب         بأيدي الجنود

رمح الحزن غائص في نفسها
ومن ألمه غابت عن حسها

ثم فاقت الوالدة
وصاحت آه يا ولداه

حبيبي حبيبي         يا ولداه خاطبني
كيف أراك عريان         ولا ابكيك يا إبني

أوجاعك حرقت أكبادي         آلامك خرقت فؤادي
أحياة لوالدتك يا ولداه بعد موتك

يا أم يسوع بنت الأب الأكرم
يا عروس الروح القدوس الأعظم

أشركينا بآلام فادينا         زينينا بنعمة بارينا
لنخدمك مديد الدوام         على الأيام و الأيام

To be updated!